Roller och ansvar

Ägarrollen innehas av den krishanteringsorganisation som har huvudansvaret för själva försöket. Ett försök är visserligen en gemensam ansträngning, men det ska finnas en organisation som tar ansvar för planering, genomförande och utvärdering av aktiviteterna. I denna viktiga roll ingår följande ansvar:

1. Att utveckla ett lämpligt scenario så att de huvudsakliga intressenternas förmågegap och behov uppfylls i ett försök (scenarioutformning). 
2. Att vara värd för själva försöket på en eller flera platser och se till att den utvalda platsen passar för syftet med ert försök (värd).  
3. Att leda försöket. Försöksledaren har en framstående roll i alla faser och ansvarar, som namnet antyder, för rätt ledning. Det är till exempel försöksledaren som startar upp försöket vid det faktiska genomförandet och som kan stoppa det när som helst om det uppstår problem och/eller när avhjälpande åtgärder behöver införas.
4. Att sköta logistiken (t.ex. rum och utrustning), säkerhet (t.ex. att se till att deltagarna inte utsätts för fara), media (t.ex. hantera media före och efter händelsen) och deltagare (från aktiva till passiva aktörer: spelare, observatörer och gäster).

Den tekniska samordnaren ansvarar för försökets tekniska konfiguration, som måste utföras på rätt sätt för att de valda lösningarna ska kunna utvärderas ordentligt. Närmare bestämt ansvarar den tekniska samordnaren för följande tre områden:

1. Den första aspekten är tillämpningen av Test-bed Technical Infrastructure. Den tekniska samordnaren ser till att Test-bed Technical Infrastructure anpassas till de beslut som fattades i förberedelsefasen och det man lärde sig under repetitionen, och att alla komponenter fungerar smidigt tillsammans med de lösningar som ska prövas. Under försöket ansvarar den tekniska samordnaren för alla tekniska aspekter (t.ex. integreringen med äldre verktyg på försöksplatsen, datautbyte m.m.).
2. Därför ansvarar den tekniska samordnaren också för att hantera lösningsleverantörerna. Lösningsleverantörerna är aktivt inblandade i utformningen av försöket eftersom de vet hur lösningarna bäst integreras i scenarierna. Lösningsleverantörerna måste därför delta i förberedande möten innan genomförandefasen för att få en ordentlig översikt över aktiviteterna. Den tekniska samordnarens roll slutar inte när försöket har genomförts. Faktum är att den tekniska samordnaren har ett nära samarbete med utvärderingssamordnaren för att skapa förståelse för den övergripande tillämpningen av testbädden.
3. Ett annat viktigt ansvarsområde är hanteringen av den utbildning som försöksdeltagarna ska få. Den tekniska samordnaren fattar beslut om utbildningsbehov genom att bestämma hur man ska utbilda de spelare som aktivt använder de valda lösningarna under försöket. För att kunna göra det måste lösningsleverantörerna instrueras om och involveras i den övergripande av försöks-utformningen redan från början.  

TGM kretsar kring en användardriven metod, vilket är något som avsiktligt speglas i varje fas och steg. Begreppet ”användare” står för alla relevanta krishanteringsintressenter. Från valet av tänkbara lösningar utifrån en bedömning av förmågegapen i ett specifikt krishanteringssammanhang till den slutliga utvärderingen av de potentiellt innovativa lösningarna är det användarna som får sista ordet om vad som ska utvärderas, i vilket sammanhang och hur, samt vad resultaten betyder ur ett användarperspektiv. För att bevara TGM:s användardrivna natur ska en särskild användarsamordnare utses och fungera som väktare.

1. Det första ansvarsområdet gäller aktörerna inom samhällssäkerhets deltagande i de olika faserna och stegen i TGM-tillämpningen. Här är det mycket viktigt att identifiera relevanta intressenter för varje försökssammanhang. Användarsamordnaren bör helst ha en bakgrund inom krishantering och samhällssäkerhet. Det underlättar identifieringen av rätt profiler för de användare som behövs för att skapa ett så realistiskt försöksscenario som möjligt. Det underlättar också identifieringen av de viktigaste måtten för krishanteringsdimensionen. Man måste också se till att förväntningarna kommuniceras tydligt, så att alla aktörer är medvetna om att de även kommer att behöva delta efter genomförandet försöket och hjälpa till med tolkningen och spridningen av försöksresultaten. användarsamordnaren bör vara mycket känslig inför det faktum att man i praktiken begär att användarna ska delta minst i en viss utsträckning, samtidigt som man måste respektera de hårda sidobegränsningar som gäller i fråga om deras dagliga uppgifter. Samtidigt kommer den här rollen regelbundet att ställas inför höga förväntningar från övriga roller inom försökssammanhanget. Därför är det mycket viktigt att korrekt översätta och kommunicera användarnas faktiska verklighet.
2. Det andra ansvarsområdet handlar om att hantera relationerna med aktörerna inom samhällssäkerhet på ett balanserat sätt. Det här är en ledningsuppgift som sträcker sig bortom aktörernas innehållsrelaterade deltagande, eftersom det handlar om att upprätta och bibehålla en grupp användare i reserv som kan användas som såväl direkta försöksdeltagare som (indirekt deltagande) försöksobservatörer. De viktigaste funktionerna omfattar kontakthantering, kommunikation och uppgiftsrapportering.

Med tanke på hur viktigt genomförandet av försöket är måste utvärderingssamordnaren precis som användarsamordnaren tilldelas en särskild roll. Det övergripande målet med försök är att göra en robust bedömning av potentiellt innovativa lösningar. Vid den faktiska utvärderingen krävs därför neutralitet, oberoende och en tillräckligt hög grad av rådighet att fatta beslut. Det rekommenderas därför att ansvaret ges till någon som inte ansvarar för andra funktioner.

1. För att säkerställa att utvärderingen håller en hög kvalitet måste utvärderingssamordnaren noga ifrågasätta och bekräfta den övergripande tillämpningen av testbädden, från början till slut. För det krävs ett nära samarbete med utövarsamordnare eller aktörsamordnare. Ytterligare en uppgift för utvärderingssamordnaren är att anpassa inhämtningen av data efter försöksägarens inriktning och beslut. Resultaten behöver kommuniceras kontinuerligt till den tekniska samordnaren, som i sin tur ska lämna regelbunden feedback om vilka anpassningar som gjorts. Med en idealisk konfiguration kan man uppnå en mycket robust utvärdering av innovativa lösningar i realistiska sammanhang. I verkligheten kan dock flera begränsningar uppstå, till exempel att aktörerna inte är tillgängliga hela tiden, att försöket inte genomförs under tillräckligt lång tid eller att verkliga scenarier inte speglas tillräckligt väl i virtuella simuleringar. Därmed behöver avvägningar göras, där utvärderingssamordnaren spelar en nyckelroll när det gäller att väga upp kostnaderna och fördelarna med olika konfigurationer.
2. Nästa ansvarsområde gäller hanteringen av försöksutvärderingen. Här ansvarar utvärderingssamordnaren för att översätta uppgjorda mål och sidobegränsningar för försöksdimensionen till faktiska mått och målvärden. Denna uppgift kräver ett starkt samarbete med försöksägaren.
3. Detsamma gäller hanteringen av lösningsutvärderingen. På det här området är utvärderingssamordnarens uppgift att omvandla lösningsspecifikationerna, uttryckta som funktioner enligt krishanteringstaxonomin, till datainsamlingsplanens lösningsdimension. Det huvudsakliga samarbetet sker med den tekniska samordnaren, som ska stämma av de föreslagna måtten med inblandade lösningsleverantörer. Deras feedback bör tas med i beräkningen ordentligt så att lösningarna utvärderas enligt vad de är avsedda att ge stöd till. Utvärderingssamordnaren i sin tur ansvarar för att tillräcklig feedback om utvärderingsresultaten lämnas till lösningsleverantörerna.
4. Det mest krävande ansvarsområdet är förmodligen hanteringen av användarnas utvärdering. Här måste utvärderingssamordnaren förlita sig på ordentlig input om hur realistiska aktörerna tycker att de krishanteringsinsatser som simulerades under ett försök var. Denna information är avgörande för att man ska kunna ta reda på hur en viss lösning påverkar krishanteringen ”i verkliga livet”. Av detta följer att nödvändiga profiler för aktörer inom samhällssäkerhet måste kommuniceras i förväg så att aktörssamordnaren får tillgång till denna helt grundläggande förutsättning för genomförandet av försöket. Ett annat viktigt steg i förberedelsefasen är att kommunicera scenarioberoende utvärderingskriterier till försöksägaren, så att de faktiska arbetsmetoderna återspeglas korrekt i scenariot. Sist men inte minst måste den tekniska samordnaren få information om vilka krav på datahantering som ställs på testbädden, så att data samlas in och lagras i rätt kvalitet, format och mängd. Till sist är huvuduppgiften under utvärderingsfasen att relatera resultaten i krishanteringsdimensionen till resultaten i försöks- och lösningsdimensionerna. Förändringar av krishanteringsresultaten måste förklaras på ett logiskt sätt i förhållande till orsak och verkan.