METOD: SOCIETAL IMPACT
ASSESSMENT

Behovet av innovativa lösningar för att hantera krissituationer följer av att krishantering sker inom ett komplext och dynamiskt samhälle. Komplexiteten följer av många olika faktorer, till exempel ökad digitalisering och större förflyttning av människor över gränser och genom länder. Att nya lösningar dyker upp som svar på nya och komplexa utmaningar kan också medföra att lösningarna i sig för med sig konsekvenser som är mer komplexa än tidigare. Dessa konsekvenser – med andra ord effekterna – kan vara positiva och önskade (till exempel större effektivitet), men det kan också finnas effekter som är negativa eller oavsiktliga. När man talar om samhällseffekter, Societal Impact, i det här sammanhanget menar man någonting annat än hur bra lösningarna fungerar. En ny lösning på ett problem kan vara väldigt effektiv när det gäller att åstadkomma önskade effekter, men samtidigt ha en enormt negativ inverkan på det omgivande samhället. Till exempel är målet med en SIA (Societal Impact Assessment)inte att ta reda på om en lösning där uppdrag ges till allmänheten (crowd-tasking) skulle göra insatser mer tidseffektiva, utan hur en lösning där uppdrag ges till allmänheten (crowd-tasking) kan främja en förtroendekultur i samhället så att invånarna känner sig trygga när de befinner sig i en krissituation.

Målet med att genomföra en SIA är att säkerställa att införandet av krishanteringslösningar maximerar fördelarna och minimerar belastningen – i synnerhet sådan belastning som måste hanteras av individer. Belastning och fördelar kanske inte är direkt mätbara och kvantifierbara, och därför är de ofta svåra att ta hänsyn till. Men de är likväl viktiga, och det finns två tydliga fördelar med att identifiera möjliga samhällskonsekvenser i förväg:

• Det går att fatta bättre beslut om vilka lösningar som ska användas och hur.
• Avhjälpande åtgärder kan införas för att minimera skadorna och maximera fördelarna med en viss lösning.

Ur ett större samhällsperspektiv finns det andra positiva effekter av att uppnå de här fördelarna, till exempel större ansvarighet och acceptans:

• Med ansvarighet menas att deltagarna i krishanteringen på olika sätt ansvarar för vad de gör och bör kunna motivera det på ett tillfredsställande sätt.
• Acceptans av lösningarna, eftersom krishanterare är beroende av att allmänheten accepterar krishanteringslösningar, i synnerhet om de bygger på deltagande i form av interaktion med allmänheten.

Acceptans handlar också om frågor som rör hållbarhet. Lösningar som utvecklas och tillämpas med det bredare samhället i åtanke har större chans att undgå kontroverser och i stället bli accepterade, och går därmed att införa mer effektivt.

En SIA kan genomföras i många olika sammanhang och syften, vilket gör det svårt att ge en universell definition av vad den ska omfatta. Utgångspunkten för det SIA-ramverk som ingår i DRIVER+-projektet är att en utvärdering av vad en viss lösning innebär för samhället betyder att man måste tänka på hur den påverkar människorna i samhället. Vissa kategorier av påverkan kan vara lättare att hitta och avhjälpa än andra, och det finns ingen enkel minneslista för identifiering av möjliga samhällseffekter. Effekter som rör sekretess kan till exempel vara lättare att känna igen eftersom det finns ett stort allmänt intresse för ämnet, och lagstiftning för hela Europa håller på att tas fram. Å andra sidan kan effekterna av vissa lösningar på samhällets värderingar inte alltid beräknas, särskilt som effekterna ofta märks först på lång sikt och är oavsiktliga.

Även om en SIA kan vara svår att genomföra i den dagliga krishanteringsverksamheten på grund av att den kräver tid och ansträngning ingår den inom TGM som ett naturligt steg i förberedelserna inför ett försök. För att bättre förstå konceptet med SIA kan vi använda ett försök i Polen som exempel. Försöket handlade om följande forskningsfråga: Hur kan resurshantering över gränser stödjas genom sociotekniska lösningar vid långsiktiga räddningsaktioner med flera intressenter? Med andra ord, vilka tekniker och metodologier kan bidra med mervärde för räddningsaktioner? När vi utvärderar en viss lösning, oavsett om det är en ny teknik eller en ny metodologi, måste vi alltid ta ett steg tillbaka och fundera på om det förutom det mervärde lösningen medför också kan uppstå nya problem. När ett försök ska upprättas har frågor kring samhällseffekterna av våra aktiviteter en central roll. Vi förstår att det finns ett ömsesidigt förhållande mellan tekniska föremål, den naturliga miljön och social praxis. Teknikerna fungerar inte i ett vakuum utan existerar i ett socialt sammanhang som kan påverkas av dem på olika sätt. 

Med ett försök i Polen som illustration är de relevanta stegen för att utvärdera samhällseffekter:

1. IDENTIFIERA GRUPPER/GEMENSKAPER AV INTRESSENTER:
Det första steget är att identifiera de intressenter och intressegrupper som skulle kunna påverkas av att lösningen införs. Relevanta frågor att ställa kan inledas med följande: ”Hur skulle lösningen X med alla dess funktioner påverka de intressegrupper och samhällen som ingår i sammanhanget?” Till exempel, vilka är de intressegrupper och samhällen som skulle kunna påverkas av drönarkartläggning? Samhället som helhet, utövare, polismyndigheter? Utvärderingen bör göras med dessa grupper i åtanke.

2. SAMLA IN BAKGRUNDSINFORMATION:
Om det är relevant bör man samla in referensinformation om viktiga sociala frågor inom berörda samhällen, till exempel samhällets historia, kultur och nyckelhändelser som har format samhällets utveckling. Har samhället några kända sårbarheter? Specifika sociala utmaningar? Vilka är de viktigaste aktörerna i näringslivet? I exemplet med försöket i Polen skulle relevanta frågor kunna vara: Finns det anledning att tro att det samhälle där drönarkartläggningen ska utföras skulle se problem med den? Har det funnits tvister kring användningen av drönare i området/regionen/landet?  

3. SKAFFA EN ÖVERSIKT ÖVER LAGAR OCH REGLERINGAR:
Ge en översikt över relevanta lagar och regleringar nationellt och inom EU som utgör ett komplement till de avhjälpande åtgärderna (steg 5) som direkt berör försöket När det gäller försöket i Polen kan de kartor som drönaren genererar visas och analyseras i särskilda geoportaler eller GIS-miljöer som redan används av krishanteringsinstitutionerna. De bilder som kartorna bygger på kan dock ge upphov till frågor kring integritet för enskilda personer och deras egendom. Relevanta lagar och regleringar att ta hänsyn till skulle därför till exempel vara lagar om uppgiftsskydd eller regler för användning av drönare i det lokala luftrummet. Det här steget är viktigt för utvärderingen och beroende på hur försöket är upplagt kan det till och med vara relevant att fundera på om krishanteringsaktiviteterna kan inkräkta på mänskliga rättigheter (till exempel när det gäller utsatta befolkningsgrupper). Det mervärde som kartorna ger för krishanteringen får inte automatiskt åsidosätta andra människors individuella rättigheter.

4. IDENTIFIERA OCH FÖRUTSÄG EFFEKTERNA:
Det här är den viktigaste delen av SIA, där en strukturerad utvärdering som bygger på den information som samlades in i föregående steg görs. Det övergripande syftet är att identifiera möjliga direkta sociala effekter och försöka förutsäga deras betydelse, varaktighet och omfattning. De SIA-kriterier som ingår i ramverket bör användas för att ge funderingarna en viss struktur. Det är dock inte tänkt att man ska ha någonting att säga om precis varje kriterium. I vissa fall kan effekterna vara ganska uppenbara och kanske bara handla om sekretess och uppgiftsskydd. I så fall är det kanske bara just det kriteriet som är relevant. I andra fall kan samhällseffekterna vara mer komplexa. I försöket i Polen använde vi till exempel både bordssimulationer och fältövningar där det behövdes särskilda observatörer som registrerade och dokumenterade åtgärderna. För utvärderingen av denna del av försöket samlades andra typer av data in, till exempel de enkäter som observatörerna och utövarna fyllde i. Som ett exempel på möjliga samhällseffekter skulle de personuppgifter som kom från frågeformulären kunna ha betydelse för de inblandade. Om det gick att identifiera enskilda brandmän eller utövare skulle de kanske inte lämna lika djupa svar.  

En annan fråga gällde det antagande som man utgick från i försöket i Polen, dvs. att 3D-modellerna och ortofotokartorna i 2D över det hotade området var en lösning som skulle inverka positivt på tidsåtgången och exaktheten för behovsutvärderingen och på så sätt ge bättre stöd till långsiktiga räddningsaktioner. Utifrån det antagandet var det naturligt att man valde drönarkartläggning som lösning, eftersom man genom sådan snabbt kan få fram ortofotokartor baserade på de bilder som drönaren tar. Det är dock viktigt att vara medveten om att ett annat antagande skulle kunna ha lett till att man valde en annan lösning. Våra tidigare antaganden om ett visst resultat påverkar de sociotekniska val vi gör.

5. BESKRIV AVHJÄLPANDE ÅTGÄRDER OCH UPPFÖLJNING:
För att minska risken för negativa eller oavsiktliga effekter och/eller för att höja sannolikheten för positiva effekter bör man göra upp en lista över åtgärder. Listan baseras på de effekter som identifierades i föregående steg och kan omfatta åtgärder som att göra extra uppföljningar med volontärer, bygga relationer med lokala samhällsledare, samverka med samhällena och dela mer information om aktiviteten/lösningen/försöket. Man bör göra upp en plan som beskriver hur de avhjälpande åtgärderna kommer att följas upp. För försöket i Polen var till exempel försöksdeltagarnas anonymitet en viktig fråga, det vill säga att observatörernas anonymitet skulle bevaras för att de skulle förbli oberoende. Därför var man tvungen att vidta särskilda åtgärder både i fråga om informerat samtycke och anonymitet för att datainsamlingen skulle fungera. När det gäller frågan om tidigare antaganden skulle en avhjälpande åtgärd kunna vara att man noga funderar över valet av scenario och definierar forskningsfrågorna ordentligt.